Han kom in, sakta och trevande,

en stämning av nyfikenhet hängde i luften,

som en lätt dimma,

han var tjock och fyllde upp hela dörröppningen,

en trygghet i hans tyngd,

som en gammal vän som just återvänt.

"Var inte rädd, kom in bara," sa jag,

och min röst bar på värme.

Han muttrade något ohörbart,

som om han pratade med skuggan av sig själv,

böjde mig framåt ytterligare,

drog ett andetag djupt,

slappnade av i det stilla ögonblicket,

och då gled han in,

som om dörrkarmen givit vika,

en mjuk ankomst,

fylld av ljusets gyllene strålar.

Vi fick en trevlig stund tillsammans,

som två gamla själar som hittade hem,

mina tankar svävade kring dofter,

han, min såsexpert, levererar alltid stora satser av bästa kvalitet, aldrig en kompromiss.

I mitt kök, där han pumpar mig så skönt,

han brukar säga,

"Du doftar alltid så ljuvligt i Pastejköket ditt,"

han är så fin, med sin goa blick,

en vän att luta sig mot i tystnaden,

där stunder ligger som skatter.

Det är något med hans närvaro,

som förvandlar enkelheten till pärlor,

doften av timjan och rosmarin,

hans goda vita sås som talar sitt språk,

en symfoni av smaker,

i hans händer blir varje sats en melodi.

Minnen om säsongens cykel

står som vakter bakom fönstren,

och våra skratt dansar likt löv i vinden, grenspröda och fria,

till dagens ljus och skuggors spel,

vi rör vid det som är äkta,

det vi bär i hjärtat,

en eldig glöd av vänskap.

Han är så stor och skön,

ännu en dag han kommer in,

Hans öppna gylf binder oss i en kram,

som alltid slutar i ett mättat skratt,

i gemenskapens enkla glädje,

finns musiken av våra liv,

synder som klär vår själ.

Så låt oss stanna i detta ögonblick,

det är mer än bara kladd,

det är livet som kryddas med omtanke,

snabbt glider tiden,

men stunden här är kosmos,

och vi står mitt i det,

med glädjeöverskott som flödar,

en fest i pastej kökets magi,

när han kom in, sakta och trevande.