Omtyckt,

men samtidigt,

svår att greppa,

som trådar av morgonsol

i dimman av tankar.

En tyst undran,

kanske i en framtid,

när stjärnor viskar hemligheter.

Han strövar längs gator och torg,

en rytmisk rörelse i stadslandskapet.

Musik i örat, en privat konsert,

en sköld mot världen, ett skydd.

Lyckan syns i hans lätta steg,

ett svagt gungande i axlarna.

Kanske också en trygghet,

en välbekant kokong av toner.

Tomas,

längs Domängatan han går fram,

en sällsam man med ett skratt som ekar,

social som en fågel,

med vänner vid sin sida,

men ändå,

i skärvor av stillhet,

undrar han

hur många verkligen känner honom,

när dörren stängs,

och kvällen blir mörk.

Nattens djup

kräver en annan sorts ljus,

och tomma gator viskar hans namn,

det är i de tysta stunderna

som skuggorna hopar sig,

där relationer kanske bleknar

och ytan spricker,

en spegelbild av något mer.

Som att hålla sand,

han försvinner mellan fingrarna,

konturerna av en vänskap

som vacklar i vinden.

Han vandrar in i framtiden,

ett ögonblick av äkthet,

en stund att dela.

Han strövar längs gator och torg,

med musik i örat,

som en följeslagare,

toner som bär honom framåt,

kanske också en trygghet,

i sin egen bubbla,

där rytmerna smeker,

och svårigheter bleknar.

Musik, en värme som bär frukt,

en skönhet av ljud

som föder drömmar,

han går i takt med melodin,

en dans genom natten,

kalla stjärnor lyser

som vittne till hans resa.

I musiken finns frihet,

det är en väg att följa,

en sammanflätning av hjärtan.

Men vad döljer sig

bakom leendets slöja?

Hur djupt går hans själs vattendrag?

Finns det smärta i hans skratt,

eller glädje som är sant?

Han sträcker ut sin hand

mot världen omkring,

men i skuggan av natten

filmer av tankar formlös.

Kanske finns det mer

än bara ansikten och skratt,

ett budskap dolt i tystnadens ekon,

och jag vill förstå,

under ytan av hans berättelse,

skala bort skyddet,

lätta på vikten av det osagda.

En gemenskap som bygger

på mer än bara ord,

en förståelse som behöver växa,

så kanske, Tomas,

kan vi en dag

delad av våra melodier,

se varandra i ljuset

och i musiken finna hem.

Så han fortsätter att vandra,

parallella världar,

med musiken som hans följeslagare,

med drömmar på hans axlar,

anar att bakgrunden

av livets symfoni

är en berättelse

som bara väntar på att bli hörd.