[Intro – Spoken word över piano]
Det här är inte en vanlig visa, det här är en hymn.
Till kvinnan som kunde spotta i ett ansikte på en mils avstånd.
Till kvinnan som lärde Malmö vad ett långfinger egentligen betyder.
Till min mamma. Mamma med stort M.
Annika – och glöm för i helvete inte C:et.

[Vers 1]
Hon heter Annika, med K – så det så
Stava med C och du får höra på
I sin Toyota Aygo hon härskade över gator och folk.

Halva Malmö har sett hennes finger i skyn
När nån idiot försöker tränga sig förbi.
Hon lärde mina vänner ord som fick deras mödrar att svimma
Men mamma bara log och sa: “håll käften din jävla skata”

⸻

[Refräng]
En gris, en kossa, en Bunkeflo morsa
Hon skrattar högt, hon skriker mer
Ingen vågar stå i hennes körfält mer
Hon får folk att gå hem, men stannar själv kvar
Med Micke och vin – hon är festens kvarvarande svin.

⸻

[Vers 2]
När hennes ex säger: “Han är lik dig ju”
Svarar hon: “Sluta prata – du har gjort nog nu”
Annica Berggren kallade henne smuts en gång
Mamma sa: “Håll käften – det borde hänt för länge sen.”

Hon har en talang – en riktig jävla gåva
Att få alla att bli ovän med henne, utan att behöva lova
Fråga Rosa Jackan, Rickards väninna
De började prata – men fick höra ” håll käften din jövla skata”

⸻

[Brygga]
Och när festen dör ut, står hon kvar med Micke
Skrattar åt allas känslor, tar en klunk, säger: “Vilka jävla höns”
För hon är alltid sig själv, i varje storm, i varje dans
Malmös okrönta drottning – med Malmös mest välkända långfinger.

⸻

[Refräng]
En gris, en kossa, en Bunkeflo morsa
Hon skrattar högt, hon skriker mer
Ingen vågar stå i hennes körfält mer
Hon är eld, hon är styrka, hon är världens bästa morsa.