Titel: Den starkaste stjärnan

(Vers 1)
Det står en stol som aldrig fylls,
ett skratt som ekar kvar i rummet still.
Dina steg i hallen hörs ibland,
fast jag vet att du ej kommer in.
Magnus, min son, mitt hjärtas ljus,
hur kan världen snurra utan dig?
Du var solen i vår enkla värld,
nu är himlen allt jag ser.

(Pre-Refräng)
Din syster bär ditt mod i sitt bröst,
din dotter bär ditt leende.
John står tyst med sorgen tung,
morbror och mormor viskar ditt namn.
Vi är så många som ropar dig,
men ekot är det enda svar vi får.

(Refräng)
Vart i himlen är du nu?
Är du den starkaste stjärnan jag ser?
Lyser du klarast när natten är mörk,
väntar du där tills jag når dig?
Ingen kan ta din plats här på jord,
ingen kan fylla ditt rum i mitt bröst.
Om du är vinden, rör vid min kind,
låt mig få känna dig igen.

(Vers 2)
Dina vänner samlas än ibland,
minns din röst, din varma hand.
Jobbarkompisar stannar upp,
säger: “En sån kille finns ej mer.”
Och där på nätets ljusa scen,
där skärmen ännu bär ditt namn,
Twitchen tystnar utan dig,
följare saknar ditt skratt i natten sen.

(Pre-Refräng)
Du var större än din egen sorg,
starkare än stormens hav.
Du bar oss när vi föll isär,
nu bär vi minnet av dig kvar.

(Refräng)
Vart i himlen är du nu?
Är du den starkaste stjärnan jag ser?
Lyser du klarast när natten är mörk,
väntar du där tills jag når dig?
Ingen kan ta din plats här på jord,
ingen kan fylla ditt rum i mitt bröst.
Om du är ljuset bortom min syn,
låt det få leda mig hem.

(Brygga)
Om himlen har en strand av frid,
står du där med öppna armar?
Säger: “Mamma, gråt ej mer,
jag är här, jag har det bra.”
Jag vill tro att kärlek dör ej ut,
att bandet mellan mor och son
är starkare än själva döden,
starkare än tiden som gick.

(Sista Refräng – starkare)
Du är den starkaste stjärnan jag ser,
ingen lyser som du i min natt.
Jag bär dig i varje andetag,
i varje tår som faller still.
Och när min väg når himlens port,
då vet jag att du väntar där.
Min son, min stolthet, mitt eviga ljus —
tills dess är du stjärnan som leder mig hem. 🌟