Luna med snyggaste rumpan i norr.

Lever enkelt med Selene och Aska,
i en stuga omgiven av tysthet
där vinden viskar hemligheter.

Driftig och erfaren, med ett leende,
hon välkomnar stunder.

Både snoppen och själen
fylls med marmelad,
av livets söta smak.

Nya vänner dyker upp som stjärnor,
med hjärtan stora som havet.
Vapen i hennes sinnen,
men snäll som ett lamm, i varje möte.

Även nu, när avståndet breder ut sig,
ser hon fram emot mer,
en återförening i glädje
en önskan om resor och nya sagor.


Luna med snyggaste rumpan i norr,
en glädje som bländar,
en skönhet som fångar ljus.

Hon bor med Selene och Aska,
i en enslig stuga,
där naturens viskningar
är sällskapets ton.

Driftig, erfaren och glad,
med hjärtat som en öppen bok,
fyller hon dagarna med skratt.

Själarna, de drar sig nära,
som fjärilar i en varm vind,
hennes vänlighet är en
mjuk omfamning.

Nyfikna ögon, nya vänner,
som ger mersmak för livet,
med berättelser som gror,
som skogar fulla av liv.

Hon bär vapen av ord,
men är snäll som ett lamm,
gör rummen ljusa,
trots vintermörker och snö.

Det finns en hemlighet i stugan,
där tiden stannar,
där varje andetag är ett löfte.

En dröm som svävar
hon ser fram emot att återförenas,
när stjärnorna dansar
och natten är vänlig.

Till dess, en trevlig resa önskas,
med vindar som bär på hopp,
att fjärran platser ska ge ro.

Stjärnor lyser klarare,
Luna, i norr, blir kvar i minnet,
som en melodi av skratt och ljus.